Hemmagris

Första helgen i september gick i lugnets tecken, något jag uppskattar mycket just nu. Känner mig lite osocial och trivs bäst med familjen, nära och kära, inga måsten, inga krav, bara mys och närhet, skönt...

Började lördagmorgonen med en löptur på 5 km. (Nu har jag sprungit 3 gånger i veckan i 4 veckor, tänk om det faktiskt har blivit en vana?)

Sedan spelade Elliot match, det blev vinst och kusinerna som var hejaklack sprang fram och grattade, mina tre sötnosar!

Sjävklart hejade jag och brorsan på som bara den och var ju tvungen att be grannsonen att ta kort på oss! (Visst är vi lika?! Not!)

Det blev eftermiddag och kväll där på lördagen och bror med familj kom över och grillade, så mysigt att få sitta där på trappen och njuta av lite sensommarsol och doften av grillat, den är fin...

I dag blev jag trött på mitt gula hår så min man som kan allt fick fint tona mitt hår och jag blev faktiskt riktigt nöjd! Inte så stor skillnad kanske, men lite mörkare blev det... Om två veckor har jag riktigt frisörbesök, det blir bra!

En barnfri tur till Marieberg Galleria blev det också och två par byxor fick följa med hem. Nöjd!

Innan barnvaktstiden hos min bror var slut så hann vi hämta vår coola tavla av Lisa Rinnevuo som vi fick av våra fina, fina vänner i bröllopspresent.

Nu sitter den inramad och snygg på väggen i vardagsrummet och jag älskar den! Vilket minne! Och så heter ju tavlan "June", kan inte bli bättre...

Imorgon är det måndag och en intensiv vecka väntar, kanske därför jag är så hemmakär? Jag laddar omedvetet för bortadagar under veckan, så kanske det kan vara...