fredag 10 februari 2012

Min fredag

Min fredag som började med att både jag och Johnny var lediga, en tu man hand dag som vi inte haft på mycket, mycket länge...
Vi började med en långfrukost med kaffe, smothie, bacon och ägg som tyvärr gjorde oss illamående, men sedan vände dagen och blev så bra!:)
Jag klippte luggen hos EGO, vi shoppade, faktiskt bägge två.
(Sorry Kicki, men nu kunde jag inte hålla mig, är t o m J shoppingsugen då har jag svårt att hålla kreditkortet i styr tyvärr).
Både en BH och denna gråa jeanskavaj från MQ kom jag hem med:

Den är bara så mycket jag! Till sommaren ska jag ha den med ljusa jeans och vi t-shirt...

Vi hann också med en mysig lunch och innan vi åkte hem till sonen som gått hem själv från skolan så beställde vi vigselringar! De kommer bli såååå fina! Längtar tills de sitter på mitt vänstra ringfinger:)

Fredagsmyset blev i kväll fredagskalas hos mina föräldrar där vi firade min pappa som i dag fyller 70 år. Herregud! Vart tar åren vägen?!
Min familj är inte stor, men den är tight, det är högt i tak, vi har roligt tillsammans och jag älskar dem högt!
*************
När jag var liten så undrade jag varför just JAG hade fått döva föräldrar, jag skämdes aldrig över dem, men jag tyckte det var jobbigt att de inte hörde och att de inte hade ett uttal som alla andra, jag blev jätteledsen när inga andra hörande föräldrar satte sig med min mamma och pappa när vi hade tex sommaravslutning med fikakorg i klassen och jag undrade vad det var för fel på dem, alltså inte på min mamma och pappa för de var ju så rara och sköna, men på föräldrarna som var vuxna och hörande men som inte vågade ta kontakt...
Många funderingar och mycket ängslan under uppväxt och hela tiden ett vakande öga över dem.
I dag som vuxen själv slappnar jag äntligen av mer och jag kan verkligen se vad de kämpade för att jag inte skulle känna mig utanför någonstans och hela tiden har de funnits där med kärlek, stöttning och uppmuntran i livet, på sitt egna fantastiska sätt!
Grattis lilla pappa på 70 års dagen!
Min älskade, nogranna, envisa, temperamentsfulla, ärliga, modemedvetna pappa och jag.
Tänk, att när jag beskriver honom så förstår jag vem jag är lik:)

8 kommentarer:

Mangepange sa...

Tack för en trevlig kväll! Var mysigt och gott, fårostgrejen var dödligt god!

Och underbar text om dina härliga föräldrar Kjell och Elisabet! De är fantastiska! Fin bild oxo!

<3

♥ H mitt i livet ♥ sa...

Hej hjärtat, vill bara säga att jag ofta kikar in här och tänker på Er lilla familj! Saknar Elliot!
Vad spännande med bröllop för er, jag har gift mig två gånger, men aldrig "ordentligt" med fin klänning och massor av gäster, vilken dröm som går i uppfyllelse för Er! Kramis

karin73 sa...

Kärlek till dig och din fina familj Rosie! Kram.

annika sa...

Jag kan förstå att du tänkte så då du växte upp. Visst är det konstigt att vi människor är lite rädda för det som är ovant...då vi inte vet hur vi ska förhålla oss. Men E har jag pratat mycket med fast jag inte kan teckenspråk. Minns en gång då vi stod i en refug på Hertig Karls allé och pratade E och jag. Till slut var jag tvungen att säga att jag inte hörde vad hon sa för trafiken förde sånt oväsen. E hade inga problem för hon avläste på mina läppar :)
Minns också att du alltid har tagit ett stort ansvar för din familj fina Rosie. Hur mycket du var med och tolkade i början innan vi anlitade teckentolk.
Ha en fin födelsedag du själv nu. Här firades det med familj och vänner i går kväll.

Kram

Rosie sa...

mangepange: Tack själv min bästa kusin! Vad bra att du gillade fårostgrejen <3
Ja F fick till bilden till slut:) Kram!

Rosie sa...

Helena mitt i livet: Kul att du tittar in här, det gör mig glad:) Ja nu ses vi ju aldrig, tur att bloggarna finns så man kan uppdatera sig lite. Du vet att du var Elliots favorit:)
Mmm mycket spännande med bröllop och det känns så himla bra att vi gör det efter så många år tillsammans. Var rädd om dig! Kram

Rosie sa...

karin 73: Tack:) Kram och kärlek tillbaks!

Rosie sa...

annika: Min fina, fina fd lärare.. Du är så klok och så bra på alla sätt! Grät en skvätt när jag läste dina rader... Minnen som kom tillbaks. Skrattade också gott åt historien med mamma. Härligt!:)
Mysigt med kalas, ska kolla din blogg och se om du skrivit något där. Stor kram!